Aleks, sedan 1928
"Alek har rent mjöl i påsen"

Reportage/intervju ur Ö-posten 24 januari 1990
(Efter benäget tillstånd av skribenten Bengt Sondén):

 

Finns Sveriges äldste bagarnästare på Öckerö? Alek Bergagård fyller 84 i april i är (1990) och är fortfarande i högsta grad yrkesverksam.

När vi andra kopplar av framför TV:n på kvällen går Alek ner i bageriet och "degar" och "slår upp" i väntan på att "pojkarna" börjar vid ett-tiden på natten.
Pojkarna är Aleks son Gunnar som själv hunnit en bit över 60-strecket och hans son Arne. Arne är alltså sonson till Alek och tillsammans blir det tre generationer Bergagård som bakar om nätterna.
- Det finns ingen anledning att sitta och stirra in i en vägg bara för att man fått sin pension om man som jag är frisk och kry, säger Alek själv som förklaring varför han fortfarande håller på.
Och han bär onekligen syn för sägen när han med raska steg visar runt i bageriet och pekar och demonstrerar hur allting fungerar.

Började 1928
I år är det 62 år sedan Alek öppnade eget. Året var 1928 och då gjordes det mesta för hand, även det slitsamma degblandandet.

- I början hade vi inte någon elektricitet. Jag hade en dansk ugn som eldades med kol och bara att bära in kolsäckarna som vägde 100 kilo var ett styvt arbete.
- Samma sak gällde mjölsäckarna som visserligen bara vägde hälften så mycket, men nog har jag burit många säckar i min dag, säger Alek.

Idag är allting annorlunda. De tre ugnarna är naturligtvis eldrivna och mjölet förs via rör från en silo in i bageriet där det snabbt och lätt tappas upp i tråg.

Slår upp degen
Den ursprungliga bagerilokalen är dessutom ut- och tillbyggd åt alla håll och kanter och rörelsen sysselsätter idag omkring 20 personer. Sonen Gunnar har tagit över "det ekonomiska" men Alek jobbar oförtrutet vidare:
- Jag brukar gå ner vid halvnio-tiden på kvällen och blanda till och "slå upp" fem-sex degar innan de andra kommer vid ett-tiden på natten.
Att slå upp en deg innebär helt enkelt att degen portioneras i lagom stora bitar och läggs på bakplåt i väntan på gräddning.
Numera använder Aleks maskiner till detta, exempelvis en speciell apparat som "spottar" ut blivande rundstycken i en rasande fart.
- Ungefär 1.000 stycken på en kvart. På den tiden ska man också hinna med att lägga upp degklumparna på bakplåtar och ställa in plåtarna på speciella vagnar - "sticks".
- Så här kan man inte stå och sova, för här går det undan, säger Alek och ler.

Sover gör han för övrigt inte särskilt mycket. Det brukar bli sisådär fyra-fem timmar om dygnet. Trots det ser han betydligt piggare och mer utvilad ut än Ö-postens utsände när vi träffas. Och då har han ändå varit uppe hela natten...

Bagare av en slump
Att Alek blev bagare beror som så mycket annat här i världen på en slump. Aleks far var bonde och körde bland annat mjöl för traktens bagare (på den tiden fanns det flera bagare ute på öarna - nu är det bara Alek kvar).
När Alek var fjorton år gammal och hunnit konfirmera sig frågade fadern om det var någon bagare som hade plats för en springpojke.

- Jag konfirmerade mig på söndagen och började jobba på måndagen hos Johan Andersson som hade bageri mitt på Hönö, säger Alek.

På den tiden fanns det inga av dagens bekväma färjor och när brödet skulle levereras fick Alek ta roddbåten:
- Jag minns att vi fick ro över till Fotö med bröd trots att det ibland stormade. Ibland var bagaren med, men ofta fick jag ro ensam. Fast var det bra väder satte vi förstås segel.
På vintern använde vi sparkstötting istället och det hände att jag tog sparken ända in till Hjuvik. Det var inte så mycket folk här ute på den tiden, men alla ville förstås ha sitt bröd.

Välbesökt butik
Och så är det väl än idag. Alla vill ha vårt dagliga bröd och inom Öckerö kommun kommer mycket av den varan från Alek Bergagårds bageri.
Butiken ligger i anslutning till bageriet och är välbesökt - särskilt på sommaren när alla badgäster strömmar till. Och på Hönö finns en liten filial.
Dessutom säljer vi mycket till Volvo Torslanda och till en affär, som ligger på Avenyn inne i staden, berättar Alek med viss stolthet men utan skryt.

Trots att Alek är född på Hönö kom bageriet att hamna på Öckerö. Som femtonåring såg han ut platsen och sade på känt kungamanér:
"Här skall bageriet ligga!"

Och så kom det att bli. Med tiden skulle det visa sig att platsen var väl vald, längs nuvarande "Kungsgatan" som Alek kallar Norgårdsvägen på Öckerö.

Här är centralt och bra och så finns ju allting i närheten. Bättre kan det inte bli, säger Alek som även har sin bostad ovanpå bageriet.

Ensam kvar
När Alek drog igång sitt bageri i slutet av 1920-talet var konkurrensen om kundernas gunst stenhård. Bara på Hönö fanns det fyra bagerier. Dessutom två på Öckerö och ett på Björkö.
Men nu är det som sagt bara Alek kvar. Hemligheten bakom framgångarna tror han ligger i god hälsa och det faktum att han alltid haft "tillväxt" - det vill säga att någon som varit villig att fortsätta bagargärningen.

Sonen Gunnar för traditionen vidare. Likaså sonsonen Arne:

- Sedan har vi haft tur att aldrig drabbats av några allergier. Det är annars vanligt bland bagare med olika typer av mjölallergier, säger Arne och kör in en vagn med wienerbröd i ugnen.

Alek själv har överhuvudtaget aldrig varit sjuk:
- Två gånger har jag opererats för bråck, men i övrigt har jag alltid varit frisk i hela mitt liv. Vid sidan av bageriet har Alek alltid varit mycket intresserad av fotboll och ser fram mot VM. Men jag tror inte Sverige klarar sig något vidare, säger Alek och avslöjar att han är trogen ÖIS-supporter sedan många år tillbaka.
Spelat själv har han också. Centerhalv i både Hönös och Öckerös A-lag på den tiden det begav sig.

Rest mycket
Att resa är ett annat stort intresse och under årens lopp har han hunnit se en hel del. Det mesta av Sverige men även mer fjärran mål. Bland annat har han varit tio gånger på Rhodos och så sent som 1987 var han i Rumänien. Därför var det extra intressant att följa med i de omvälvande händelserna i Bukarest strax före jul.

När TV visade bilder från det eldhärjade riksdagshuset och det närbelägna hotellet kände jag igen alltihop.
- Det var nog bäst det som skedde i Rumänien, men det får jag säga att det var ett farligt vackert land, särskilt parkerna.

Trivseln viktig
Ann-Britt Larsson arbetar som expedit nere i den rejält tilltagna där levebröd, rundstycken, smörgåslimpor och Aleks hemmalimpa trängs på hyllorna med säsongens storsäljare - semlor och sprider en doft av nybakat.
- Jag har arbetat här sedan 1954 och alltid trivts väldigt bra. Nu arbetar jag deltid, så jag är ledig varannan vecka och det passar mig bra.

Ann-Britt Larsson är den som varit längst hos Alek och för henne är trivseln avgörande. Här är vi som en enda stor familj, säger Alek.

Och även om just den frasen låter som en sliten klyscha verkar det som om just här hos Aleks bageri på Öckerö finns fog för uttrycket.

Fyller 84
I april fyller Alek 84 år - frun som är jämngammal fyller två månader tidigare - och frågan är hur länge han tänker hålla på med sitt nattliga brödbak: - Ja, det kan man ju aldrig veta, men som det ser ut nu så hänger jag nog med bra många år ännu, säger Alek.

Intervjun är över och Alek vänder sin uppmärksamhet mot bageriets chaufför. Någon detalj som skall ordnas.

Ann-Britt ler och säger:
- Alek är aldrig stilla.
Då är det inte utan att man tror henne - Alek kommer säkert att hänga med ett bra tag till.

Bengt Sondén